alvedon

Att liksom se gnistan i mina elevers ögon bara dö ut ju längre in i terminen man kommer.

Se huvuden som i trötthet faller ner mot bänken, ögonlock som sakta sjunker ihop.
Jag skulle inte vilja känna till att ett tjugotal individer sitter framför mig med knorrande magar,
att de längtar hem till det ordentliga mål mat som skolmatsalen inte givit dem.
Vem kan klara av att veta att de läxor, prov och inlämningsuppgifter man delar ut kommer resultera i att ens studenter begränsar sin fritid för att hinna med?
Jag skulle inte orka stå längst fram i ett klassrum och titta ut över ett hav av huvuden vars innehåll fylls av annat än min undervisning, hur duktig lärare jag än är

och veta att folk pratar skit om mig i korridorerna.

Jag skulle aldrig klara av att bli gymnasielärare.

Men ja. Det är väl tur att de finns. Att det finns folk som orkar det jag inte skulle vilja veta av. Som utbildar kommande generationer och skapar framtiden.

Jag beundrar er för att ni orkar.
Fast sen finns det många människor som inte borde jobba med utlärning. Som förstör elevernas psyke totalt och därför får ta emot extra mycket ointresse och skitsnack i korridorerna.
Er beundrar jag nog ännu mer, för att ni står ut
även om jag hatar att ha er som lärare :D

Nu skall jag sova.

Puss och godnatt.