Om gymnasielärare och beundran
Jag skulle aldrig klara av att bli gymnasielärare.
Att liksom se gnistan i mina elevers ögon bara dö ut ju längre in i terminen man kommer.
Se huvuden som i trötthet faller ner mot bänken, ögonlock som sakta sjunker ihop.
Jag skulle inte vilja känna till att ett tjugotal individer sitter framför mig med knorrande magar,
att de längtar hem till det ordentliga mål mat som skolmatsalen inte givit dem.
Vem kan klara av att veta att de läxor, prov och inlämningsuppgifter man delar ut kommer resultera i att ens studenter begränsar sin fritid för att hinna med?
Jag skulle inte orka stå längst fram i ett klassrum och titta ut över ett hav av huvuden vars innehåll fylls av annat än min undervisning, hur duktig lärare jag än är
Jag skulle inte vilja känna till att ett tjugotal individer sitter framför mig med knorrande magar,
att de längtar hem till det ordentliga mål mat som skolmatsalen inte givit dem.
Vem kan klara av att veta att de läxor, prov och inlämningsuppgifter man delar ut kommer resultera i att ens studenter begränsar sin fritid för att hinna med?
Jag skulle inte orka stå längst fram i ett klassrum och titta ut över ett hav av huvuden vars innehåll fylls av annat än min undervisning, hur duktig lärare jag än är
och veta att folk pratar skit om mig i korridorerna.
Jag skulle aldrig klara av att bli gymnasielärare.
Men ja. Det är väl tur att de finns. Att det finns folk som orkar det jag inte skulle vilja veta av. Som utbildar kommande generationer och skapar framtiden.
Men ja. Det är väl tur att de finns. Att det finns folk som orkar det jag inte skulle vilja veta av. Som utbildar kommande generationer och skapar framtiden.
Jag beundrar er för att ni orkar.
Fast sen finns det många människor som inte borde jobba med utlärning. Som förstör elevernas psyke totalt och därför får ta emot extra mycket ointresse och skitsnack i korridorerna.
Er beundrar jag nog ännu mer, för att ni står ut
även om jag hatar att ha er som lärare :D
Nu skall jag sova.
Puss och godnatt.
Fast sen finns det många människor som inte borde jobba med utlärning. Som förstör elevernas psyke totalt och därför får ta emot extra mycket ointresse och skitsnack i korridorerna.
Er beundrar jag nog ännu mer, för att ni står ut
även om jag hatar att ha er som lärare :D
Nu skall jag sova.
Puss och godnatt.
Om Göteborg och projektarbete
Jag och Renée spontanåkte till Sveriges framsida i måndags, efter att båda våra utomlandsresor fått olika förhinder. I Göteborg var allting vackert. Vi levde ut frihetskänslorna med turistkort som lät oss resa obegränsat i Västtrafiken och vi flög fram i Balder och slänggungorna på Liseberg. Vi köpte kläder och marmelad och träffade fina människor på barer och båtar. På nätterna drömde vi under taket av 5ans Bed and Breakfast. Jag längtar tillbaka. Dagen efter vår hemkomst började skolan och jag fick ett överjävligt schema nedtryckt i min hand. Motivationen för treans läsår försvann innan terminen ens hann dra igång på allvar.
Jag planerar att skriva någonting som projektarbete i trean. En novellsamling eller så. Problemet är min oerhört bristande inspiration. När jag väl får en idé kan jag skriva tills fingrarna är på vippen till att ruttna bort, men de där idéerna landar alldeles för sällan i mitt huvud. Om någon fantasifull människa har någon bra idé till handlingar är det bara att peta på mig.
Osammanhängande blogginlägg idag. Skall nog försöka skriva om mer konkreta ämnen i fortsättningen. Finns mycket jag vill få ner och uttrycka mig om men tiden räcker inte till.
Lite bilder från Göteborg. Finns mer att se på Facebook för er som missat det och som är intresserade:
Jag planerar att skriva någonting som projektarbete i trean. En novellsamling eller så. Problemet är min oerhört bristande inspiration. När jag väl får en idé kan jag skriva tills fingrarna är på vippen till att ruttna bort, men de där idéerna landar alldeles för sällan i mitt huvud. Om någon fantasifull människa har någon bra idé till handlingar är det bara att peta på mig.
Osammanhängande blogginlägg idag. Skall nog försöka skriva om mer konkreta ämnen i fortsättningen. Finns mycket jag vill få ner och uttrycka mig om men tiden räcker inte till.
Lite bilder från Göteborg. Finns mer att se på Facebook för er som missat det och som är intresserade:
Om överseende och verklighetsflykter
Sommaren är kort
Det mesta regnar bort
Det mesta regnar bort
Imorgon flyttar jag hem till staden igen. Jag längtar att komma ifrån den isolerade tillvaron jag nu befinner mig i, men det bär emot att veta att jag skall tillbaka då jag vet att det är ett tydligt tecken på att sommaren snart är slut. Sedan kommer vintern igen. Aldrig mera vinter. Jag intalar mig det varje sommar, men ändå bevittnar jag de första snöflingorna falla från himmelen år efter år efter år.
Det har varit en smärtsam sommar. Mitt psyke skadades de första veckorna av lovet och jag har kämpat för att reparera skadorna. Plåster eller silvertejp hjälper inte mot själsliga defekter. Kramar och glass fungerar desto bättre. Men orken försvann och jag vet att jag har varit dålig på att höra av mig och visa engagemang fullt ut den här sommaren. Jag hoppas att ni har överseende med detta.
Men nu är den här
Det har varit en smärtsam sommar. Mitt psyke skadades de första veckorna av lovet och jag har kämpat för att reparera skadorna. Plåster eller silvertejp hjälper inte mot själsliga defekter. Kramar och glass fungerar desto bättre. Men orken försvann och jag vet att jag har varit dålig på att höra av mig och visa engagemang fullt ut den här sommaren. Jag hoppas att ni har överseende med detta.
Men nu är den här
så ta för dig
solen skiner idag
Jag måste verkligen sluta ta ut saker i förväg. Ända sedan kalendern slog om till augusti har jag tänkt att "Nu är det snart skola". Fast det jag fruktar mest med skolstart är egentligen inte berg av läxor och dylikt utan att jag inte kommer få sova så mycket som jag gör nu. Sömn är en så löjligt enkel flykt från verkligheten som jag missbrukar så ofta jag kan. Exempelvis på skolloven. Mitt sista riktiga sommarlov förövrigt. Sen blir man vuxen och kallar ledigheten för semester. Håhå jaja.
solen skiner idag
Jag måste verkligen sluta ta ut saker i förväg. Ända sedan kalendern slog om till augusti har jag tänkt att "Nu är det snart skola". Fast det jag fruktar mest med skolstart är egentligen inte berg av läxor och dylikt utan att jag inte kommer få sova så mycket som jag gör nu. Sömn är en så löjligt enkel flykt från verkligheten som jag missbrukar så ofta jag kan. Exempelvis på skolloven. Mitt sista riktiga sommarlov förövrigt. Sen blir man vuxen och kallar ledigheten för semester. Håhå jaja.
