alvedon

Mitt liv skulle just nu kunna sammanfattas med ett ord;
Oktober.

Men eftersom detta inlägg skulle bli väldigt kort om jag nöjde mig där tänkte jag att jag kanske kunde utveckla det lite.

Jag hatar hösten. Till er jävlar som säger att hata är ett för starkt ord och att man skall säga att man ogillar någonting istället: Jag h a t a r hösten. Hatarhatarhatarhatarhatarhatarnanananananannananananana.

Döda löv på marken gör mig deprimerad. Varma ytterkläder får mig att vilja gråta.

Kort sagt; jag mår inte helt bra.

Skolan sköter jag dock. Jo jo, framtid måste man ju ha. Ja minsann. Vi pratar om roller till teatern, jag tragglar med reaktionsformler och räknar långa mattetal. Projektarbete skall man försöka få till något. Man måste ju tydligen det när man är så gammal och grå som jag börjar bli. Pensionen snart. Orangea kuvert i brevlådan...

Ibland tänker jag att det vore fint att ha någon att krama på i höstmörkret. I praktiken fungerar det inte. Jag är fortfarande alldeles för skadad för att låta någon röra mig på det sättet. I Bonde söker Fru svävar känslorna runt huvudena på deltagarna. Folk byter relationsstatus på facebook, gullar och har sig via sms. Amor skjuter sina pilar vilt omkring sig, men jag håller upp min sköld tills jag är redo att låta mig träffas. 

Kom inte och säg att jag inte försöker göra saker bättre.