alvedon

Vad vi hade var speciellt. Och jag kan inte sluta fråga mig själv - kommer det någonsin komma tillbaka? Eller är det över för alltid? Jag vill inte att det skall vara över för alltid, Renée.

Imorgon är det dagen OLW valt att lägga sitt PR-fokus på. En avslutning på en jobbig skolvecka. Sedan blir det besök från Umeå och DUM-rep. Jag längtar lite. Jag är ett flockdjur och social som få. Ensamhet gör mig dum. I ett och ett halv år har i princip alla mina helger varit vigda åt något (någon) men nu måste jag helt plötsligt leta upp saker att göra i veckosluten som vanliga människor gör. Det skrämmer mig lite. Ni tappra kämpar som fortfarande läser min blogg kan ju greppa tag i mig och dra upp mig från mitt hav av skolböcker någon helg framöver. Så blir jag en glad värktablett. Jag må inte supa mig full, men jag tycker fortfarande om att festa. Jag må ha intressant humor, men jag kan vara ganska trevlig om jag bara försöker. Träffa mig. Krama mig. Få mig att skratta. Väck mig till liv igen.