Om en dålig frukost och sardinburkar
Och så var man framme i Björnrike. Dagen började med att klockan ringde 07.02 (jag slängde iväg en tanke till dig när jag satte alarm, fru Hanna Lindh. Hoppas du förstår varför). Kastade mig upp och försökte peta i mig frukost. Det gick sådär. En halv macka senare stressade jag omkring och packade det sista för att slutligen sätta mig i bilen, en halvtimma senare än planerat.
Bilresan.
Bilresan.
Jag hamnade i mitten. Experter påstår att mittenplatsen i baksätet är det säkraste stället att sitta på i en bil. Jag skulle gärna avstått från denna extra säkerhet för privilegiet att kunna luta mig emot ett fönster och sova under den sex timmar långa bilresan. Då vi överlastat bilen ganska rejält och fick svårt att få plats med saker i bakluckan fick jag sitta med en massa väskor i knäet, vilket förstärkte sardinburkskänslan lite ytterligare. Blev på ett riktigt skithumör och satt därför och isolerade mig med mysmusik på högsta volym och Kingdom Hearts 358/2 Days på DS:et.
Till slut kom vi fram till lägenheten. Den var riktigt fin faktiskt, med en övervåning som jag och Rasmus ockuperade direkt. Lite kortspel och lite popcorn senare slängde jag mig i duschen för att få bort den instängda billukten. Och nu ligger jag här och lyssnar på trallpunk. Imorgon skall jag åter igen ställa mig på skidorna, som den årliga traditionen säger åt mig att göra. Håll tummarna för att mina ben håller sig obrutna.
Till slut kom vi fram till lägenheten. Den var riktigt fin faktiskt, med en övervåning som jag och Rasmus ockuperade direkt. Lite kortspel och lite popcorn senare slängde jag mig i duschen för att få bort den instängda billukten. Och nu ligger jag här och lyssnar på trallpunk. Imorgon skall jag åter igen ställa mig på skidorna, som den årliga traditionen säger åt mig att göra. Håll tummarna för att mina ben håller sig obrutna.
Kommentarer
Postat av: Hanna
primtal :')
Trackback
