alvedon

Imorgon flyttar jag hem till staden igen. Jag längtar att komma ifrån den isolerade tillvaron jag nu befinner mig i, men det bär emot att veta att jag skall tillbaka då jag vet att det är ett tydligt tecken på att sommaren snart är slut. Sedan kommer vintern igen. Aldrig mera vinter. Jag intalar mig det varje sommar, men ändå bevittnar jag de första snöflingorna falla från himmelen år efter år efter år.

Det har varit en smärtsam sommar. Mitt psyke skadades de första veckorna av lovet och jag har kämpat för att reparera skadorna. Plåster eller silvertejp hjälper inte mot själsliga defekter. Kramar och glass fungerar desto bättre. Men orken försvann och jag vet att jag har varit dålig på att höra av mig och visa engagemang fullt ut den här sommaren. Jag hoppas att ni har överseende med detta.

Men nu är den här

så ta för dig
solen skiner idag

Jag måste verkligen sluta ta ut saker i förväg. Ända sedan kalendern slog om till augusti har jag tänkt att "Nu är det snart skola". Fast det jag fruktar mest med skolstart är egentligen inte berg av läxor och dylikt utan att jag inte kommer få sova så mycket som jag gör nu. Sömn är en så löjligt enkel flykt från verkligheten som jag missbrukar så ofta jag kan. Exempelvis på skolloven. Mitt sista riktiga sommarlov förövrigt. Sen blir man vuxen och kallar ledigheten för semester. Håhå jaja.