alvedon

Söndag igen. Gråa gråa söndag. Det spelar ingen roll vilken årstid det är eller vilken period i livet jag befinner mig i - söndagar känns alltid lite tyngre än andra dagar. 

 

Snart är det Dreamhack. Jag älskar att det snart är Dreamhack.

Vad jag däremot inte älskar är att jag har så ofantligt mycket att göra i skolan i och med detta.

Vad jag hatar är att jag inte får sova bredvid Dante på evigheters evigheter.

Men fortfarande

Dreamhack.

Det är fint.

 

Sköt två vargfleecar nu i veckan. Min livs första i torsdags och sedan en till i lördags. Kändes stort. En dag skall jag skaffa mig en vettig hobby, men just nu klarar jag mig bra med vargfleece och #grodan. Frågan är om #grodan är en hobby eller en livsstil. Tittar man på herr limeman2 säger jag tveklöst att det är det sistnämnda. 

 

Har bakat kakor ikväll också. Herregud vad jag är ambitiös. En gång i tiden bakade jag kakor till Dreamhack för att jag ville och för att jag tyckte det var roligt. Nu börjar det mer och mer kännas som ett krav och någonting som förväntas av mig. Men fortfarande, roligt är det. Speciellt om man samtidigt får lyssna på musik på lite för hög volym och sjunga med lite för falskt.

 

Sömn nu, ny spännande(?) grammatik imorgon.

Over and out.

Jag tänker ofta på att blogga. Tänker ofta på vad jag kan skriva om. Läser andras bloggar, fascineras över hur lätt de verka ha att publicera inlägg på inlägg på inlägg. I mitt huvud finns det nämligen spärrar som säger att mitt liv inte är så spännande att läsa om. "Du måste ju skriva om något vettigt, Anna. Inte bara vad som händer om dagarna". Kommer jag sedan väl på ett bestämt ämne så tänker jag oftast att det inte heller är tillräckligt spännande, aktuellt och intressant.

 

Men nu började jag fundera lite. Började jag blogga för att få läsare eller för att skriva för mig själv? För att jag tycker om att skriva? För att ventilera och sortera intryck och kunna titta tillbaka och minnas mina forna dagar? Såvitt jag minns det var det av de sistnämnda anledningarna. Men i dagens samhälle uppbyggt på likes på Facebook och favoritmarkeringar på Twitter är det svårt att komma ihåg om man gör saker för andra eller för sig själv ibland.

 

Jag skall försöka blogga igen och jag skall göra det för mig. Vill någon annan läsa har jag inget emot det - tvärtom - men läsarna skall inte vara i fokus. Kunden har inte alltid rätt, och så vidare.

 

Så.

 

Igår rullade jag och mina #grodanhomies till Hedemora för att åka rulltrappa. Staden har nämligen en enda, mytomspunnen, rulltrappa som invigdes 2/8-2007. Och där var vi alltså igår. Det var fint. De är fina, och det finns få personer som kan få mig att må så bra just nu som de gör. Jag tror det har att göra med att de har en fantastisk förmåga att få mig att se de vackra och roliga i småsaker. Att mata ankor, att åka rulltrappa, att besöka Pumphuset i Uppsala, att äta tacos och hitta badbollar i trädkronorna.

Alla utom jag återvände till sina hemorter på kvällen, istället stannade jag kvar hos Dante. Sov nästan ingenting under natten utan låg och panikade över allt och inget, men trots det fanns det ingenstans jag hellre ville vara.

Huvudet känns som en tjock dimma just nu. Kan inte tänka klart. Skall försöka hålla mig vaken en timme till, men sedan blir det sänggång. Som det känns just nu kommer jag däcka på två sekunder.

Det blir bra.