Om Pride och politik
Evigheter sedan sist jag skrev nu. Bloggen har känts som någonting långt långt borta som jag inte riktigt orkat tänka på. Mycket händer. Lite drygt två veckor tills studenten. Tills jag slutar på Bolandgymnasiet och hoppar in i något nytt - förhoppningsvis någonting bättre.
Senaste veckan har det varit Pride-hysteri i Uppsala. Det hela började med att LUF och Folkpartiet uteslöts ur Uppsala Pride och startade en egen parad som skulle vara till för alla - socialister som liberaler. Konservatister som kommunister.
Senaste veckan har det varit Pride-hysteri i Uppsala. Det hela började med att LUF och Folkpartiet uteslöts ur Uppsala Pride och startade en egen parad som skulle vara till för alla - socialister som liberaler. Konservatister som kommunister.
Min första tanke när jag hörde om exkluderandet var ilska och besvikelse. LUF stängdes tydligen ute för att de inte delade samma socialistika åsikter som arrangörerna. För mig handlar Pride om något större än partipolitik. Det är ett tillfälle att samlas, oavsett politisk tillhörighet, religion, kön, ålder, klass, och kämpa för hbtq-frågor. Inget ont om socialistiska festivaler - men jag tycker Pride är fel namn för dem.
På eventet för LUF's parad "Pride för alla" växte heta debatter. Jag fick ännu en gång bevittna hur fruktansvärt dåliga folk är på att argumentera och hur lågt man kan sjunka när det gäller att få fram sin åsikt. Personangrepp utan dess like togs till och jag insåg mer än någonsin hur sjukt politik är - hur mycket det kan splittra människor. Jag försöker hålla mig utanför block- och partipolitik och anser mig inte tillhöra varken den ena eller den andra sidan. Det är nog lika bra det.
Jag deltog i alla fall i Pride för alla. Det var faktiskt ganska trevligt, trots många missar. Exempelvis önskar jag att det vore en politiskt oberoende organisation som ordnat paraden och inte LUF - men det föll sig ju ganska naturligt efter exkluderandet från Uppsala Pride. Vidare önskar jag att fler människor från olika partier skulle deltagit. Jag önskar att anarkisterna som gick längst bak i tåget var där för att kämpa för hbtq-rättigheter och inte för att demonstrera mot regeringen, vilket jag fick känslan av att de gjorde. Jag önskar dessutom att Nyamko Sabuni hade förstått att det skulle vara en parad för alla och inte bara liberaler, och därmed hållt sig ifrån orden "Pride är politiskt, och den här manifestationen är till för alla som står bakom de liberala idealen".
På eventet för LUF's parad "Pride för alla" växte heta debatter. Jag fick ännu en gång bevittna hur fruktansvärt dåliga folk är på att argumentera och hur lågt man kan sjunka när det gäller att få fram sin åsikt. Personangrepp utan dess like togs till och jag insåg mer än någonsin hur sjukt politik är - hur mycket det kan splittra människor. Jag försöker hålla mig utanför block- och partipolitik och anser mig inte tillhöra varken den ena eller den andra sidan. Det är nog lika bra det.
Jag deltog i alla fall i Pride för alla. Det var faktiskt ganska trevligt, trots många missar. Exempelvis önskar jag att det vore en politiskt oberoende organisation som ordnat paraden och inte LUF - men det föll sig ju ganska naturligt efter exkluderandet från Uppsala Pride. Vidare önskar jag att fler människor från olika partier skulle deltagit. Jag önskar att anarkisterna som gick längst bak i tåget var där för att kämpa för hbtq-rättigheter och inte för att demonstrera mot regeringen, vilket jag fick känslan av att de gjorde. Jag önskar dessutom att Nyamko Sabuni hade förstått att det skulle vara en parad för alla och inte bara liberaler, och därmed hållt sig ifrån orden "Pride är politiskt, och den här manifestationen är till för alla som står bakom de liberala idealen".
Trots alla missar var det en trevlig parad. Hoppas på ännu större engagemang från folk nästa år.
"Ropen ska skalla - homosex till alla!"
"Ropen ska skalla - homosex till alla!"
:D
Godnatt på eder.
Godnatt på eder.
