Om glädje och en joker
''
Joker-alvedon från i lördags!
Jag är glad idag. Körningen går framåt, jag är klar med min labbrapport till naturkunskapen och idag är sista dagen på denna helvetesmånad. November som vanligen brukar vara minst lika jävlig blir välkomnad med öppna armar från mitt håll. Om mindre än en månad är det Dreamhack. Jag saknar alla, så det börjar minsann bli på tiden att få rulla iväg mot Jönköping nu.
Nu somnar jag alldeles snart så det är nog bäst att avsluta detta korta inlägg innan jag somnar med datorn i knät.
Chip ohoj!
Jag är glad idag. Körningen går framåt, jag är klar med min labbrapport till naturkunskapen och idag är sista dagen på denna helvetesmånad. November som vanligen brukar vara minst lika jävlig blir välkomnad med öppna armar från mitt håll. Om mindre än en månad är det Dreamhack. Jag saknar alla, så det börjar minsann bli på tiden att få rulla iväg mot Jönköping nu.
Nu somnar jag alldeles snart så det är nog bäst att avsluta detta korta inlägg innan jag somnar med datorn i knät.
Chip ohoj!
Om ståndpunkter och hattar
Denna fantastiska låt får spegla dagens händelser.
Här har ni mig
och jag blottar mig själv.
Jag visar mig som den jag är.
Livet är lätt
om man gör på mitt sätt
- Då slipper man alla besvär
Det var en konstig dag idag. Mycket känslor. Framför allt fick jag liksom tänka över vad jag står för i livet. Vad jag vill förmedla. Vad folk skall veta och inte veta om mig.
Jag tror på att berätta mycket om mig själv och mina tankar. Någonstans inbillar jag mig att folk förstår mig mer då och att jag slipper irritera mig på jobbiga missförstånd. Ibland slår det tillbaka på mig och jag möts av svårhanterade reaktioner. Som idag. På ett sätt tror jag dock att sådana tillfällen kan vara bra. De liksom bevisarför mig hur viktigt det är att stå upp för sig själv. Våga erkänna vem man är.
Och jag står för det jag säger
Jag är ärlig mot mig själv
Och det spelar ingen roll
om det jag säger sårar dig
För jag står för den jag är och som jag sa;
Här är jag.
Jag skäms så ofta för vem jag är och vad jag tycker. Det skall jag fan sluta med. Jag vill inte låtsas och anpassa mig mer. Jag vill sätta foten i marken och fatta beslut av mig själv.
Bara döda fiskar simmar med strömmen, eller hur är det man säger?
Och vill jag ha en tjej, ja då pekar jag på dig
och frågar; Vill du följa med mig i natt?
Skulle svaret bli nej
Jag tror på att berätta mycket om mig själv och mina tankar. Någonstans inbillar jag mig att folk förstår mig mer då och att jag slipper irritera mig på jobbiga missförstånd. Ibland slår det tillbaka på mig och jag möts av svårhanterade reaktioner. Som idag. På ett sätt tror jag dock att sådana tillfällen kan vara bra. De liksom bevisarför mig hur viktigt det är att stå upp för sig själv. Våga erkänna vem man är.
Och jag står för det jag säger
Jag är ärlig mot mig själv
Och det spelar ingen roll
om det jag säger sårar dig
För jag står för den jag är och som jag sa;
Här är jag.
Jag skäms så ofta för vem jag är och vad jag tycker. Det skall jag fan sluta med. Jag vill inte låtsas och anpassa mig mer. Jag vill sätta foten i marken och fatta beslut av mig själv.
Bara döda fiskar simmar med strömmen, eller hur är det man säger?
Och vill jag ha en tjej, ja då pekar jag på dig
och frågar; Vill du följa med mig i natt?
Skulle svaret bli nej
ja då tackar jag för mig
och jag lyfter lite artigt på min hatt.
Fina fina Mimikry.
Fina fina Mimikry.
Nu är det höstlov aka plugglov. Det skall firas med en lång härlig sovmorgon imorgon. Lite sugen på någon form utav utgång i helgen. Mest för att det är halloween. Har i princip aldrig klätt ut mig under denna amerikanska högtid så jag tänker att det kanske är på tiden. Men vi får se hur det blir med den saken. Det blir nog bra på ett eller annat sätt skulle jag tro!
Puss
Puss
Om kroppar och konserter
Om jag hade fötts med någonting dinglande mellan benen hade jag aldrig behövs ha mensvärk.
Aldrig känna mig äcklig när blod rinner från min kropp.
Aldrig bli tokig en gång i månaden av det de kallar PMS.
Hade jag fötts som man hade jag aldrig behövt sätta på mig kjolar, klänningar och andra plagg jag hatar.
Aldrig bli tokig en gång i månaden av det de kallar PMS.
Hade jag fötts som man hade jag aldrig behövt sätta på mig kjolar, klänningar och andra plagg jag hatar.
Jag hade inte behövs ha komplex över de bröst som aldrig velat växa.
Det hade inte varit ett dugg konstigt att finna tjejer mer attraherande än killar.
Om jag hade mer testosteron i min kropp hade jag kanske kunnat få rollen som jag ville ha i vår teaterproduktion.
Om jag hade mer testosteron i min kropp hade jag kanske kunnat få rollen som jag ville ha i vår teaterproduktion.
(Men jag är inte bitter!)
Jag säger inte att det manliga könet generellt är bättre än det kvinnliga. Att det är lättare att vara pojke än flicka. Jag säger bara att det skulle passa mig bättre och att jag inte kan sluta med att gång på gång på gång känna att någonting blev fel.
-
Jag rattar vidare i jakten på körkort. Om några dagar är det två månader sedan jag bestämde mig för att ta tag i det. Snart är det dags för uppkörning. Jag är mentalt förberedd på att kugga men hoppas självklart på ett godkänt prov. Det vore bra fint att kunna bila ner Avesta den 12/11. Fast hur det än går med körkortet så kommer jag ta mig dit och dansa till Asta Kask, Mimikry och Dia Psalma. Det blir underbart och tanken håller mig levande.
Nu vankas sömn. En dag till och sedan vankas det lov. Då vankas Ett ljus i mörkret - en konsert där min lilla kör skall medverka.
Komsi komsi.
Jag säger inte att det manliga könet generellt är bättre än det kvinnliga. Att det är lättare att vara pojke än flicka. Jag säger bara att det skulle passa mig bättre och att jag inte kan sluta med att gång på gång på gång känna att någonting blev fel.
-
Jag rattar vidare i jakten på körkort. Om några dagar är det två månader sedan jag bestämde mig för att ta tag i det. Snart är det dags för uppkörning. Jag är mentalt förberedd på att kugga men hoppas självklart på ett godkänt prov. Det vore bra fint att kunna bila ner Avesta den 12/11. Fast hur det än går med körkortet så kommer jag ta mig dit och dansa till Asta Kask, Mimikry och Dia Psalma. Det blir underbart och tanken håller mig levande.
Nu vankas sömn. En dag till och sedan vankas det lov. Då vankas Ett ljus i mörkret - en konsert där min lilla kör skall medverka.
Komsi komsi.
Om oktoberångest och Amor
Jag har egentligen noll inspiration till att skriva men någonting men mitt huvud säger att Nä Anna, nu är det fan dags att du uppdaterar bloggen din.
Mitt liv skulle just nu kunna sammanfattas med ett ord;
Oktober.
Men eftersom detta inlägg skulle bli väldigt kort om jag nöjde mig där tänkte jag att jag kanske kunde utveckla det lite.
Jag hatar hösten. Till er jävlar som säger att hata är ett för starkt ord och att man skall säga att man ogillar någonting istället: Jag h a t a r hösten. Hatarhatarhatarhatarhatarhatarnanananananannananananana.
Oktober.
Men eftersom detta inlägg skulle bli väldigt kort om jag nöjde mig där tänkte jag att jag kanske kunde utveckla det lite.
Jag hatar hösten. Till er jävlar som säger att hata är ett för starkt ord och att man skall säga att man ogillar någonting istället: Jag h a t a r hösten. Hatarhatarhatarhatarhatarhatarnanananananannananananana.
Döda löv på marken gör mig deprimerad. Varma ytterkläder får mig att vilja gråta.
Kort sagt; jag mår inte helt bra.
Skolan sköter jag dock. Jo jo, framtid måste man ju ha. Ja minsann. Vi pratar om roller till teatern, jag tragglar med reaktionsformler och räknar långa mattetal. Projektarbete skall man försöka få till något. Man måste ju tydligen det när man är så gammal och grå som jag börjar bli. Pensionen snart. Orangea kuvert i brevlådan...
Ibland tänker jag att det vore fint att ha någon att krama på i höstmörkret. I praktiken fungerar det inte. Jag är fortfarande alldeles för skadad för att låta någon röra mig på det sättet. I Bonde söker Fru svävar känslorna runt huvudena på deltagarna. Folk byter relationsstatus på facebook, gullar och har sig via sms. Amor skjuter sina pilar vilt omkring sig, men jag håller upp min sköld tills jag är redo att låta mig träffas.
Kom inte och säg att jag inte försöker göra saker bättre.
Ibland tänker jag att det vore fint att ha någon att krama på i höstmörkret. I praktiken fungerar det inte. Jag är fortfarande alldeles för skadad för att låta någon röra mig på det sättet. I Bonde söker Fru svävar känslorna runt huvudena på deltagarna. Folk byter relationsstatus på facebook, gullar och har sig via sms. Amor skjuter sina pilar vilt omkring sig, men jag håller upp min sköld tills jag är redo att låta mig träffas.
Kom inte och säg att jag inte försöker göra saker bättre.
Om tid och omdirigering
Idag för ett halvår sedan förändrades allt.
Idag för ett halvår sedan förändrades jag.
Jag vill spola tillbaka tiden så jag fick göra om
Idag för ett halvår sedan förändrades jag.
Jag var livrädd
och någonting försvann därefter
skadades
dog.
Jag vill spola tillbaka tiden så jag fick göra om
göra rätt
Springa därifrån och aldrig låta det ta mig
Sex månader.
Sex månader.
Det är galet vad tiden går fort.
Om fritidshus och allergier
Ligger i min säng ute i sommarstugan. Sommarstugan som inte får kallas sommarstuga längre utan Fritidshus. Efter vår renovering går det nämligen att vara här även när temperaturerna börjat sjunka. Det har sina för- och nackdelar. Det är lugnt utan allt för många störningsmoment - perfekt om man har ett prov att plugga till eller dylikt. Men det påminner mig så mycket om sommaren. Om den vackra årstiden då det räcker att gå utanför dörren för att må bra. Ledigheten och utebliven stress. Sommaren 2011 var ingen bra sommar efter allt som hände och det sörjer jag extra mycket när jag nu ligger i min säng med elementet på max.
Jag går på en ball Hokus Pokus-behandling mot min allergi sedan tre veckor tillbaka. Sista försöket innan jag ger upp och erkänner att mitt sociala liv föralltid kommer bestämmas av fyrbenta håriga varelser. Jag avskyr katter. De som gjort att jag fått säga nej till i princip alla fester jag blivit bjuden på, att jag inte kunnat hitta bostad när jag är iväg i en annan stad, att jag blir sjuk i närheten av mina vänner. Jag tycker inte om katter, och jag tycker inte om kattägare som inte kan använda en klädroller när de skall gå utanför dörren och visa minsta hänsyn till allergiker (läs; MIG! :( ).
När jag blev sådär supermegaallergisk som liten sade de att det förmodligen skulle växa bort. Åren gick och jag blev inte bättre. Då började jag med en behandling som kallades Hyposensibilisering (säg det tio gånger snabbt om ni kan...). Det resulterade i att min hals täpptes igen varje vecka så jag inte kunde andas, adrenalinsprutor, avbruten behandling och fula sprutärr på armarna som jag fortfarande har kvar. Sedan fick jag nys om någonting som kallades Bioresonansterapi och som då är den Hokus Pokus-behandling jag nämnde ovan. 80 % sägs ha blivit helt allergifria genom detta. Principen är någonting med elektriska impulser och akupunkturpunkter och att reducera dåliga signaler. Resten förstår jag inte. Jag har fått ett chip fastplåstrat på magen. Det förstår jag inte heller. Men jag antar att det inte spelar någon roll varför det funkar så länge det faktiskt funkar. Vilket jag hoppas att det gör. Håll tummarna för mig.
Måste göra lite reklam för Tolvskillingsoperan som just nu visas på Uppsala Stadsteater. Det var en väldigt trevlig föreställning som jag garanterat skall gå och se igen innan de slutar spela den.
Jag går på en ball Hokus Pokus-behandling mot min allergi sedan tre veckor tillbaka. Sista försöket innan jag ger upp och erkänner att mitt sociala liv föralltid kommer bestämmas av fyrbenta håriga varelser. Jag avskyr katter. De som gjort att jag fått säga nej till i princip alla fester jag blivit bjuden på, att jag inte kunnat hitta bostad när jag är iväg i en annan stad, att jag blir sjuk i närheten av mina vänner. Jag tycker inte om katter, och jag tycker inte om kattägare som inte kan använda en klädroller när de skall gå utanför dörren och visa minsta hänsyn till allergiker (läs; MIG! :( ).
När jag blev sådär supermegaallergisk som liten sade de att det förmodligen skulle växa bort. Åren gick och jag blev inte bättre. Då började jag med en behandling som kallades Hyposensibilisering (säg det tio gånger snabbt om ni kan...). Det resulterade i att min hals täpptes igen varje vecka så jag inte kunde andas, adrenalinsprutor, avbruten behandling och fula sprutärr på armarna som jag fortfarande har kvar. Sedan fick jag nys om någonting som kallades Bioresonansterapi och som då är den Hokus Pokus-behandling jag nämnde ovan. 80 % sägs ha blivit helt allergifria genom detta. Principen är någonting med elektriska impulser och akupunkturpunkter och att reducera dåliga signaler. Resten förstår jag inte. Jag har fått ett chip fastplåstrat på magen. Det förstår jag inte heller. Men jag antar att det inte spelar någon roll varför det funkar så länge det faktiskt funkar. Vilket jag hoppas att det gör. Håll tummarna för mig.
Måste göra lite reklam för Tolvskillingsoperan som just nu visas på Uppsala Stadsteater. Det var en väldigt trevlig föreställning som jag garanterat skall gå och se igen innan de slutar spela den.
Om pärlplattor och pengar
Saker försvinner. Fel saker försvinner. Människor som jag älskar och bryr mig om försvinner. Tid som jag vill lägga i en ask och spara för all evighet försvinner. Men minnen - sådana som liksom fräter på psyket - de naglar sig fast som häftmassa. Vad gör man åt det? Hur håller man fast en personer som slipprar genom fingrarna på en? Hur går man vidare när man inte kan släppa en het önskan om att allting skulle ha blivit annorlunda?
Jag håller mig uppe med mitt pärlplattande - en hobby som uppkom för ungefär ett år sedan på Dreamhack Skellefteå. Något som började i små enkla pokémonfigurer urartade sig att bli de porträtt jag bygger idag. Det är roligt, framför allt lugnande och meditativt. Tyvärr är jag beroende av att folk beställer tavlor av mig, annars har jag inte råd att fortsätta.
Japp, pengar begränsar mitt liv.
Ni som vill beställa någonting kan ju slänga iväg ett mail till [email protected]. Och ja, skamlös reklam är okej när det handlar om min egen verksamhet. Det är ju trots allt min blogg. Take it or leave it. Muahahahahaha... Scumbags...
Åh. Jag har faktiskt fortfarande inte gett upp min idé om körkort innan 12 november. Skam den som ger sig. Faktum är att jag i mer än en månad har kört bil i princip varje dag samt tagit körlektioner och pluggat teori. Halkbana, teoriprov och uppkörning är bokade. Go all the way or die trying!
Oktober är en liten sketen månad förövrigt. Ge mig november nu? Punkfest i Avesta (av alla ställen i världen...) och sedan Dreamhack Winter. Min hemkomna amerikanare skall med till de båda och jag är taggad s å i n i h e l v e t e . : D Hon är fin. Och nydreadad. Jag är hennes bitch och rullar gladeligen in hennes nyvirkade hårkorvar i bivax och saltspray. Det är mysigt. När jag blir rik och berömd skall jag skaffa syntetdreads. Återigen, pengaproblem...
Äh. Slopa penningekonomin så går vi tillbaka till att byta fåraskinn och bronsknivar med varann istället.
Puss!
I Alderland är allting som det ska
...
...
Jag håller mig uppe med mitt pärlplattande - en hobby som uppkom för ungefär ett år sedan på Dreamhack Skellefteå. Något som började i små enkla pokémonfigurer urartade sig att bli de porträtt jag bygger idag. Det är roligt, framför allt lugnande och meditativt. Tyvärr är jag beroende av att folk beställer tavlor av mig, annars har jag inte råd att fortsätta.
Japp, pengar begränsar mitt liv.
Ni som vill beställa någonting kan ju slänga iväg ett mail till [email protected]. Och ja, skamlös reklam är okej när det handlar om min egen verksamhet. Det är ju trots allt min blogg. Take it or leave it. Muahahahahaha... Scumbags...
Åh. Jag har faktiskt fortfarande inte gett upp min idé om körkort innan 12 november. Skam den som ger sig. Faktum är att jag i mer än en månad har kört bil i princip varje dag samt tagit körlektioner och pluggat teori. Halkbana, teoriprov och uppkörning är bokade. Go all the way or die trying!
Oktober är en liten sketen månad förövrigt. Ge mig november nu? Punkfest i Avesta (av alla ställen i världen...) och sedan Dreamhack Winter. Min hemkomna amerikanare skall med till de båda och jag är taggad s å i n i h e l v e t e . : D Hon är fin. Och nydreadad. Jag är hennes bitch och rullar gladeligen in hennes nyvirkade hårkorvar i bivax och saltspray. Det är mysigt. När jag blir rik och berömd skall jag skaffa syntetdreads. Återigen, pengaproblem...
Äh. Slopa penningekonomin så går vi tillbaka till att byta fåraskinn och bronsknivar med varann istället.
Puss!
