Om fåglar och barrträd
En gång älskade jag någon sådär idealistiskt mycket. Men som en fågel flög hon bort. Bredde ut sina vingar och försvann. Min fågel blev fri och jag stod kvar på marken. Iakttog. Mindes. Saknade.
Ikväll har jag och Hanna lyssnat på lycka i form av gangstafolkmusik, nämligen på Vildes releasekväll på Hijazz. De är antagligen det enda bandet i världen som delar ut kvistar från barrträd på sina spelningar. Nisse hade hört på radion att man blev gladare av att umgås med träd. Hanna och jag stoppade kvistar av lärkträd i håret och bakom öronen och förvandlades snabbt till skogsnymfer.
"You lie in the sky
Ikväll har jag och Hanna lyssnat på lycka i form av gangstafolkmusik, nämligen på Vildes releasekväll på Hijazz. De är antagligen det enda bandet i världen som delar ut kvistar från barrträd på sina spelningar. Nisse hade hört på radion att man blev gladare av att umgås med träd. Hanna och jag stoppade kvistar av lärkträd i håret och bakom öronen och förvandlades snabbt till skogsnymfer.
"You lie in the sky
You'll go high when you try
Won't you fly away, little dove?"
Jag tänkte att jag skulle blogga om något vettigt någon gång. Typ om något speciellt ämne. Är det någon som har något tema som denne vill läsa mina tankar om så är det välkommet att hojta till. Jag är inte så sluten av mig. Kan uttrycka mina känslor om det mesta. Det är bara fantasin som brister.
Won't you fly away, little dove?"
Jag tänkte att jag skulle blogga om något vettigt någon gång. Typ om något speciellt ämne. Är det någon som har något tema som denne vill läsa mina tankar om så är det välkommet att hojta till. Jag är inte så sluten av mig. Kan uttrycka mina känslor om det mesta. Det är bara fantasin som brister.
Om UppCon och arbetslöshet
På fredag är det UppCon. Jag skall stå i entrén och sätta på band på deltagare. Är jag taggad? Nja. Frågan är varför. Förra året hade jag det supertrevligt på UppCon, när jag och Lena och Moa lekte i aktivitetstältet och bevittnade världens bästa Kamehameha. Men i år är peppen borta. Kanske är det för att Birdie sker parallellt. Jag älskar Birdie. Älskar hur jag och Renée drev omkring och kollade på Pictionary i ITG-rummet förra året. Hur vi hejade på Alex i Robot Unicorn Attack och bevittade kåta nördar som kollade på inoljade tjejer som brottades i en plastpool. Jag låg i Rasmus knä när natten övergick i morgon och hejade på det stresskodade demot som Mental tävlade med. Allting var så fint. Men jag skall försöka kombinera UppCon och Birdie i år. Jobbar 12-16 och 20-24 på UppCon. Därefter skall jag försöka ta mig till Allianshallen. Tyvärr slutar bussarna gå så det blir väl cykel som gäller. Eller så flörtar jag med någon som har körkort.
Min hjärna har liksom tagit sommarlov nu. Ändå är det nästan två veckor kvar innan avslutningen. Mina vänner födda -92 har endast tre dagar kvar innan arbetslösheten (läs; studenten). Jag är inte avundsjuk. Inte avundsjuk. Nej nej. Inte alls. LALALALALA.
Tycker det kan sluta regna och blåsa nu. Det var ju så fint väder för ett tag sedan. Då låg jag och Linnéa i gröngräset och läste uppsatser. Nu är allting bara grått. Märks inte att det snart är juni. Eller så är det just det det gör.
Min hjärna har liksom tagit sommarlov nu. Ändå är det nästan två veckor kvar innan avslutningen. Mina vänner födda -92 har endast tre dagar kvar innan arbetslösheten (läs; studenten). Jag är inte avundsjuk. Inte avundsjuk. Nej nej. Inte alls. LALALALALA.
Tycker det kan sluta regna och blåsa nu. Det var ju så fint väder för ett tag sedan. Då låg jag och Linnéa i gröngräset och läste uppsatser. Nu är allting bara grått. Märks inte att det snart är juni. Eller så är det just det det gör.
"Sverige, Sverige, älskade vän."
- Kent
- Kent
Om ideal och hypnos
Jag är hon den där vars kropp aldrig riktigt ville färdigutvecklas. Som fick mens tidigt men som började med BH bland de sista i klassen, då mest för grupptryckets skull - inte på grund av det egentligen behovet att hålla upp några fettklumpar.
Jag är hon som ännu bara rymmer en A-kupa, och knappt det. Som gråter inombords varje gång varje gång hon besöker en provhytt för att testa underkläder och tvingas se sin avklädda kropp i den stora upplysta spegeln.
Mor och jag var på stan idag för några specifika uppdrag, nämligen dessa:
Jag är hon som ännu bara rymmer en A-kupa, och knappt det. Som gråter inombords varje gång varje gång hon besöker en provhytt för att testa underkläder och tvingas se sin avklädda kropp i den stora upplysta spegeln.
Mor och jag var på stan idag för några specifika uppdrag, nämligen dessa:
- Hitta en klänning till mig som jag kan ha på kusinens bröllop i sommar
- Införskaffa en bikini
- Köpa nya underkläder
Alla tre uppdrag fann jag oerhört deprimerande. Jag har aldrig känt mig som en tjej och har aldrig trivts med de ideal som könet står för. Att se sin platta byst i ett stramt åtsittande typiskt feminint klädesplagg gör en därför inte direkt lycklig. Inte heller uppskattas det att ta sig i en bikini med nederdel som visar upp hela ens kritbleka ben.
När är det min tur att känna mig vacker och sexig? Det vore faktiskt ganska fint att få uppleva det en gång.
Hur som helst lyckades jag med alla tre uppdragen och kände mig lite stolt när jag spatserade med mina plastpåsar i handen. Förövrigt började jag läsa en bok (Hypnotisören - Lars Kepler) idag som tidsfördriv när jag satt i bilen och väntade på mor och far som var inne i den fantastiska *hrm* affären Bauhaus. Var så länge sedan jag satte mig med en bok nu, men läshastigheten fanns kvar. Har hittills tagt mig igenom 300 sidor. Riktigt bra bok so far, förutom att jag inte tycker om författare som skriver i presens. Kan hur som helst rekommendera den som sommarläsning till dagarna på stranden.
Nu somnar jag minsann.
Natti natti sötnosar.
Alla tre uppdrag fann jag oerhört deprimerande. Jag har aldrig känt mig som en tjej och har aldrig trivts med de ideal som könet står för. Att se sin platta byst i ett stramt åtsittande typiskt feminint klädesplagg gör en därför inte direkt lycklig. Inte heller uppskattas det att ta sig i en bikini med nederdel som visar upp hela ens kritbleka ben.
När är det min tur att känna mig vacker och sexig? Det vore faktiskt ganska fint att få uppleva det en gång.
Hur som helst lyckades jag med alla tre uppdragen och kände mig lite stolt när jag spatserade med mina plastpåsar i handen. Förövrigt började jag läsa en bok (Hypnotisören - Lars Kepler) idag som tidsfördriv när jag satt i bilen och väntade på mor och far som var inne i den fantastiska *hrm* affären Bauhaus. Var så länge sedan jag satte mig med en bok nu, men läshastigheten fanns kvar. Har hittills tagt mig igenom 300 sidor. Riktigt bra bok so far, förutom att jag inte tycker om författare som skriver i presens. Kan hur som helst rekommendera den som sommarläsning till dagarna på stranden.
Nu somnar jag minsann.
Natti natti sötnosar.
Om sömnlöshet och djuriska människor
"I've got no motivation
Where is my motivation?
No time for the motivation
Smoking my inspiration"
Longview - Green day
Sömnlösa nätter gör en dum i huvudet. Så är det ju bara. (jag hänger på Dreamhack - jag vet vad jag talar om...) I mitt fall innebär trötthet också allmän självdestruktivitet och depression. Och vetskapen att jag blir självdestruktiv och deprimerad utan sömn leder till en enorm panik när jag inte kan sova. Som flertalet nätter den här helgen här helgen. I natt sov jag bara några få timmar och har kämpat mig igenom dagen för att inte somna. Men nu är jag såklart pigg som fasen. Rättvisan försvann för länge sedan. John Blund tog sitt paraply och flög bort.
I lördags togs min klubboskuld hur som helst. Inga fler kommentarer om hur dålig jag är som inte varit ute trots min myndighet. Det var jag, två fluffiga pojkar vid namn Simon och Jonathan, samt några av Jonathans vänner som gick på Orange, på premiären av den nya klubben Random Cute Animals. Det var trevligt. Vi kollade på folk som var utklädda till djur och tatuerade sig, samt fick gratis skumpa. Tyvärr var jag tvungen att ta sista bussen hem och missade därför gruppen bakom kvällen, dvs det hemliga kollektivet Random Cute Animals, som jag egentligen kommit dit för att se. Det var synd, men enligt Hugo blev det inget djurblod som annars var utlovat, så det var ju en liten tröst i alla fall.
Nationella i Matte B imorgon. 8.30-13.00, utan rast. Förstår inte riktigt hur skolledningen tänker. De tycks tro att vi är maskiner. Våra hjärnor blir aldrig trötta, så vi kan ha prov 4,5 timma utan paus. Vi blir aldrig hungriga, så det gör ingenting att vi får oätlig mat i skolmatsalen. Vi behöver ingen fritid, så det spelar ingen roll att vi får dödligt mycket skrivuppgifter. Vi är inte i behov av sömn, så det gör inget att vi måste sitta uppe och plugga på nätterna, samt att vi (jag) inte har en enda sovmorgon.
Ett år kvar. Sedan viftar jag med en vit mössa.
Om jeansshorts och simhjälpmedel
Det var länge sedan sist jag skrev nu. Skyller detta på tidsbrist. Hela mitt liv har varit ägnat homosexualitet de senaste veckorna. Har djupgrävt i Svea Rikes historia om detta ämne, och intervjuat fantastiska människor som berättat om sina liv. Uppsatsen skickades in i lördags. 21 sidor blev det. Men trots att den är inne känner jag mig inte lättare och piggare.
Solen skiner över Uppsala och alla töser skuttar omkring i korta jeansshorts av olika märke och modell. Jag köpte ett par igår, men bristande självförtroende gör att det kanske dröjer ett tag innan jag sätter på mig dem. Ett underbart linne och en skjorta blev det också. Men nej. Inga kläder var det ju. Det har jag ju lovat (se; typ mitt första inlägg)
När musikalveckorna äntligen nådde sitt slut inleddes mitt påsklov med en tripp till Umeå. Det var fint, och jag kom hem med en surfacepiercing gjord av offer himself. Hittills mår den bra och jag hoppas att min kropp fortsätter ta hand om den. Efter Umeåresan var det hur som helst pluggeri för hela slanten. Två veckors frånvaro i skolan innebär ett visst ansvar, något som jag inte riktigt behärskar. Men jag gjorde så gott jag kunde, och hann trots allt med någorlunda mycket skolarbete. En födelsedag hann jag fira också. Har ännu inte varit ute på krogen trots mina tre veckor i myndighetens land. Får åtgärda detta någon gång, vid rätt tillfälle och med rätt människor.
Jag försöker liksom simma ovanför ytan. Men det är svårt ibland. Hanna är en livboj, eller en sån där gul plastgrej som man hade runt midjan som liten för att inte sjunka. Nytt folk har kommit in i mitt liv, andra människor har försvunnit. Varje dag går mina tankar bort mot väst och det gör lika ont varje gång.
Men
Solen skiner över Uppsala och alla töser skuttar omkring i korta jeansshorts av olika märke och modell. Jag köpte ett par igår, men bristande självförtroende gör att det kanske dröjer ett tag innan jag sätter på mig dem. Ett underbart linne och en skjorta blev det också. Men nej. Inga kläder var det ju. Det har jag ju lovat (se; typ mitt första inlägg)
När musikalveckorna äntligen nådde sitt slut inleddes mitt påsklov med en tripp till Umeå. Det var fint, och jag kom hem med en surfacepiercing gjord av offer himself. Hittills mår den bra och jag hoppas att min kropp fortsätter ta hand om den. Efter Umeåresan var det hur som helst pluggeri för hela slanten. Två veckors frånvaro i skolan innebär ett visst ansvar, något som jag inte riktigt behärskar. Men jag gjorde så gott jag kunde, och hann trots allt med någorlunda mycket skolarbete. En födelsedag hann jag fira också. Har ännu inte varit ute på krogen trots mina tre veckor i myndighetens land. Får åtgärda detta någon gång, vid rätt tillfälle och med rätt människor.
Jag försöker liksom simma ovanför ytan. Men det är svårt ibland. Hanna är en livboj, eller en sån där gul plastgrej som man hade runt midjan som liten för att inte sjunka. Nytt folk har kommit in i mitt liv, andra människor har försvunnit. Varje dag går mina tankar bort mot väst och det gör lika ont varje gång.
Men
om
en
månad
och
åtta
dagar
är
det
DREAMHACK
Jag är så löjligt taggad. Kommer aldrig kunna tacka Rasmus nog för att han drog mig dit en gång i tiden.
Nu blir det sömn och sånt där lulligt.
Kommentera nåt fint. Typ vad ni helst har på pannkakorna.
Over and out.
Jag är så löjligt taggad. Kommer aldrig kunna tacka Rasmus nog för att han drog mig dit en gång i tiden.
Nu blir det sömn och sånt där lulligt.
Kommentera nåt fint. Typ vad ni helst har på pannkakorna.
Over and out.
