Om Grease och tiden som kommer
Hektiska dagar för alvedon. I lördags inledde vi intensivtiden för Bolandmusikalen och inuti teatersalens teknikbås kunde jag och Linnéa (Fru Frida Freiberg var sjuk) beskåda en halvdan musikal under bearbetning. Till mat bjöds vi på rostbiff och potatissallad - en nära lyxupplevelse för att vara Bolandgymnasiet. Inga större överraskningar under dagen dock. Samma scener repades om och om och om igen och just när man tyckte att allt började se bra ut hörde man Susannes stämma som genast kommenterade nya saker att rätta till. Om och om och om igen.
Men så under veckan som gått har vi hunnit ta oss in på Reginateatern och sätta ihop en sevärd föreställning. Och en sak har jag och mina två ljuskompanjoner lärt oss - Livet som tekniker består mest av väntan. Denna väntan har vi förkortat så gott det fungerat med mobilspel, sms och samtal med den nikotin- och koffeinberoende teknikansvarige Erik, samt med fruktdanser från Miss Erikssons sida.
Imorgon kör vi genrep inför publik. Det blir tredje gången vi spelar med en ordentlig ljussättning, och första gången denna ljussättning kommer vara korrekt. Kan onekligen bli intressant.
Himmel och helvete
Imorgon kör vi genrep inför publik. Det blir tredje gången vi spelar med en ordentlig ljussättning, och första gången denna ljussättning kommer vara korrekt. Kan onekligen bli intressant.
Himmel och helvete
Mellan allt arbete med sladdar och spotlights hade jag mitt eget projekt att tänka på - Himmel och Helvete. I måndags intog vi i DUM Domkyrkan, i tisdag genrepade vi till sent på kvällen. Och igår så körde vi järnet. Är jag nöjd? Svar ja. Vår publik var betydligt större än vad jag väntat mig, och även min duett med Hanna gick vägen vilket jag inte hade väntat mig.
Jag var glad igår. Jag fick dansa tryckare utanför scenen under Knocking on Heavens door och den akustiska versionen av Iron Maidens Run to the hills. Jag fick marschera i takt till Black Sabbaths låt Heaven and hell. Jag fick se underbara människor i publiken. Och jag fick sjunga ut all denna glädje i What a feeling. Det var magiskt. Stort tack till alla er som kom dit.
Framtiden
Jag var glad igår. Jag fick dansa tryckare utanför scenen under Knocking on Heavens door och den akustiska versionen av Iron Maidens Run to the hills. Jag fick marschera i takt till Black Sabbaths låt Heaven and hell. Jag fick se underbara människor i publiken. Och jag fick sjunga ut all denna glädje i What a feeling. Det var magiskt. Stort tack till alla er som kom dit.
Framtiden
Kommande vecka är det musikalföreställningar som gäller. På tisdagen åker jag till Stockholm för att jobba på Dreamhacks StarCraft II-turnering Stockholm Invitational. Sedan blir det antagligen Umeåresa på fredagen. Därefter; lov och födelsedag. Och någonstans mitt i allt det där skall jag försöka lägga in allt skolarbete som jag ligger efter i efter musikalveckorna. Lite motivation vore fint!
