Om politik och Facebook

Jag gillar att studera Facebook och folks beteenden på detta sociala nätverk. På något sätt blir allting så synligt där. Folk kläs av nakna inför den värld vi kallar internet, och jag själv är inget undantag.

Politik och Facebook är intressant.
Jag tycker inte om politik. Eller snarare; Jag är rädd för politik. Jag är rädd för att tycka och tänka någonting om någonting eftersom människor är så pass insnöade i detta ämne att de dömer andra efter sin politiska läggning. På ett hörn försöker jag hålla mig utanför och bara studera utan att stödja något speciellt parti. Därmed tackar jag för att jag ännu inte tvingats bege mig till en vallokal.

Senaste trenden på facebook är eventet "Borgarna ut ur riksdagen 2014".
Det är intressant, för när det kommer till politik verkar det som att alla är lagda åt det rödgröna hållet. Man 'vattenstämplade' sina profilbilder inför valet 2010, lade upp statusuppdateringar som "Rösta med hjärtat (som förövrigt sitter till vänster och är rött)" och nu skall man gå med i detta event för att visa sin avsky mot Fredrik Reinfeldt och hans följeslagare. Men någon motsvarighet från de borgliga anhängarna har jag ännu inte hittat. På ansiktsboken erbjuds vi inte att vattenmärka våra profilbilder med några starka valord från borgligt håll. Inga grupper har skapats om att de vänsterlagda partierna skall förlora sin rätt att påverka det svenska styret. Trots detta är de borgliga partierna störst i Sverige vilket visades när de vann valet 2010 (huruvida detta fortfarande stämmer cirkuleras olika uppgifter om från diverse opålitliga källor som jag inte bryr sig om, just på grund av dess opålitlighet). 

Kan någon då förklara för mig hur det kommer sig att endast stödet för de rödgröna syns på världens största sociala nätverk?

Jag vill ha teorier, åsikter, tankar.
Förklara det märkliga fenomenet 'politik' för mig i det lilla kommentarfältet här under.

Tack på förhand.
Puzzzzz.

Om blomstertid och dålig kondition

Klagomål har rasat in (nåja..) om att jag inte uppdaterat bloggen på ett tag. Jag är inte sämre än att jag försöker göra människor nöjda så här kommer ett inlägg.

UppCon
Det bär emot att säga det, men UppCon var ganska jävligt. På torsdagen satt jag och trädde band på deltagare som valt att checka in i förväg för att slippa stå i den milslånga kö som uppstod dagen efter. Det var ganska fint, trots smärta i händerna. Träffade en söt flicka med kort hår, Hanabi, som jag pratade massa med. Tyvärr var vi aldrig i samma pass under konventet så vi sågs inte så mycket senare. Dagarna som kom spenderade jag i alla fall med att checka in de 3500 deltagarna som årets konvent hade att bjuda på, titta på cosplayare som passerade ytterdörren, dra i folks band för att se att de inte satt för löst, räkna människor som gick in och ut (ja ni läste rätt. Tack för den fantastiskt nödvändiga uppgiften, Uppsala Konsert och Kongress). En gullig deltagare som såg betydligt äldre ut än hans ID-kort visade kom och gav mig spontan massage första dagen. Det var nog också bland det bästa som hände. På lördagen jobbade jag utomhus i två timmar vilket resulterade i att jag frös så jag nästan grät. Lyckligtvis kunde jag värma upp mitt kalla hjärta med tanken på...

...Birdie
Vad är det egentligen med mig och LAN? Jag spelar inte själv, är inte så tekniskt intresserad, men ändå är det absolut bästa jag vet att driva omkring i ett hav av skärmar och koffeindrycker.
På Birdie trivdes jag som fisken i vattnet. Träffade massa folk jag känner, från DH, skolan m.m. Låg ute i gräset, fick massage (hård sådan. Resultat; stort brännmärke på ryggen), kollade demotävling, kramade på människor, sjöng nationalsång under ledning av Keadi. Allt var fint. Rasmus gav mig en enorm Birdietjocktröja som jag hjärtligt mottog och myser in mig i under svalare kvällar.

Och allt annat...
I fredags sjöng vi slutligen "Den blomstertid nu kommer" på skolgården och fick därmed nio veckors ledighet. Dock skall jag till skolan imorgon för att skriva ett matteprov så är inte hundraprocentigt fri än. De betyg jag fått reda på var okej och tvåan känns som ett oerhört givande och lärorikt år... ELLER?

I går var jag i Eriksberg. Det var fint, trots att vägen dit var kämpig för min dåliga kondition. Satt på en balkong med tre Eriksbergsgangsters (hm..) och njöt av livet. Det var fint och jag somnade som en sten när jag slutligen kom hem igen.

Idag kom Renée hem efter sitt år i USA. Att träffa henne kändes helt overkligt. Skriver antagligen ett helt inlägg om det senare (typ imorgon), när alla intryck hunnit gå in och ut genom mitt huvud.

Fick just ett långt informationsmail av Crew Services inför eventet nästa vecka. Innehöll bland annat följande regel om badges:

" Bilder som framhäver (dina) bröst eller övriga erotiska kroppsdelar mailas med fördel direkt till CS*, men undanbedes som badgebilder."
* Crew Services

Åh vad taggad jag är. Åh åh åh ÅH *erotiskt stönande...*

Ehe.

Nej fan nu börjar jag spåra. Skall peta i mig några bigarråer och sedan krypa i säng för att ha en väl utsövd och fokuserad hjärna som fixar ett MVG till mig på matteprovet imorgon.

Jag avslutar härmed med en bild på en get.


Om förväntade beteenden och närhet

Det är intressant hur man kan tro att man känner en människa och sedan sakta och metodiskt få fram att personen egentligen mest intagit en roll och anpassat sig efter hur denne tror att den bör bete sig. Det händer mig lite för ofta tror jag. Det, eller att man tror sig känna en person och helt enkelt inser att man haft helt fel vilket visar sig genom ett beteende som går emot allt man förväntat sig. Det händer mig ännu oftare. 

Jag saknar närhet. När jag gick på Balder inleddes varje dag med kramar från mitt bevergäng på åtta pers, samt bävrar på fyra personer eller mer. Varje spökmorgon räddades av att en massa människor lade armarna om en och såg uppriktigt glada ut över att se en. Vart tog det vägen sen? 

I helgen var jag på UppCon där folk sprang omkring med sina Free Hugs-skyltar i vanlig ordning. Från min plats i entrén kunde jag se dessa människor halvhjärtat krama om varandra som om de vore tvungna snarare än att de faktiskt ville det. Jag blev lite ledsen i ögat. Kramar skall ju vara kärleksfullt. Därför var det tur att jag senare åkte vidare till Birdie. Både tobb och Keadi är fruktansvärt bra på att kramas och få en att känna sig omtyckt. Massa annat fint folk träffade jag också. Dreamhackabstinensen ökade. Inte långt kvar nu. Tolv dagar tills eventet drar igång och jag lär åka ner ett tag innan för att uppdatera Infos databas och assistera de som behöver mig. Men det beror väldigt mycket på hur allting blir om sex dagar.

Det kallas tvivel, det där som stör

Om gingers och gårdagen

"Blogga om varför gingers är lite finare och lite bättre"
- Kommentar av Daniel när jag efterlyste bloggmaterial

Ett inlägg om gingers alltså. Varför inte?
Om jag tänker på gingers så tänker jag på Ron Weasley i Harry Potter. Han var den första gingern jag stötte på i mitt liv, och jag tror att min bild skapades därefter. Jag tycker om Harry Potter och Weasleyfamiljen är mina favoriter. En bra start alltså! :D

Jag älskar fräknar. Det känner en hel del till. När det blir sommar och folk får prickar i ansiktet blir jag typ "NEJMEN ÅH SÅ FINT, JAG VILL OCKSÅ HA!!!". Gingers har fräknar i princip året om. Det är ju en bra grej så att säga!

Jag känner flera fina människor med rött hår och fräknar, exempelvis Daniel - min favoritginger, och William - min konfirmand förra sommaren.

...

Äh. Jag säger som jag brukar. Sluta dela in folk i fack. Låt ginger vara ingefära och inget annat. 

Lyssna på youtubeklassikern istället: 




Igår var det student i Uppsala. Jag drev omkring på utspring och mottagningar hela förmiddagen. På kvällen blev det Etage med Elin och Linnéa. Där träffade jag underbara tobb, Keadi, PlanKan, wike, Frexet, Berglund, Johanna m.fl. Det var roligaste jag varit med om på länge. Dansade och kramades, blev raggad på, lyssnade på fulla människor som sjöng karaoke.

Sömn nu. UppCon drar igång imorgon. 

Över och ut

RSS 2.0